Ice cream van
Way Out West var bäst.
Mycket mer finns egentligen inte att säga.
Glasvegas var det finaste jag någonsin har upplevt. Knappt en timme så full av känslor att jag kunde spruckit.
Here we here we here we fucking go, det var de finaste sekunderna i mitt liv.
Och Ice Cream Van. Jag grät som jag trodde.
There's a storm on the horizon.
Och James älskar Sverige, det sa han!
Glass. Från och med nu är Vaniljglass min favorit.
Åh.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Förutom att skolan tar död på mig (DET ÄR DEN DÄR JÄVLA IDIOTEN JAN BJÖRKLUNDS FEL!!) så är det väl okej med mig. Jag går numera på toa minst en gång i kvarten. Ja.
It's my own cheating heart that makes me cry.
Mycket mer finns egentligen inte att säga.
Glasvegas var det finaste jag någonsin har upplevt. Knappt en timme så full av känslor att jag kunde spruckit.
Here we here we here we fucking go, det var de finaste sekunderna i mitt liv.
Och Ice Cream Van. Jag grät som jag trodde.
There's a storm on the horizon.
Och James älskar Sverige, det sa han!
Glass. Från och med nu är Vaniljglass min favorit.
Åh.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Förutom att skolan tar död på mig (DET ÄR DEN DÄR JÄVLA IDIOTEN JAN BJÖRKLUNDS FEL!!) så är det väl okej med mig. Jag går numera på toa minst en gång i kvarten. Ja.
It's my own cheating heart that makes me cry.
Stjärnfallet.
Så går en dag i från vårt liv och kommer aldrig åter.
Det var totally underbart.
Gick upp vid halv tio för att se den sista halvtimmen av Sommarlovsmorgon, och kom på att jag är kär i Nic Schröder. Efter det var det Arthur, ARTHUR! Som jag inte sett på hur länge som helst. Helt fantastiskt barnprogram.
Vid 12 åkte jag och Elin in till stan. Först letade vi i en halvtimme efter en randig herr-tröja på H&M. Vi hittade ingen, så det fick bli en tjejmodell. Den var i alla fall fin.
Vi hamnade på kungsportsplatsen där det var trevligt med någon läskig komiker. Vi gick efter ett tag.
Vi skickade vykort. Haha. Om ni får ett anonymt vykort med en gris på så kan jag i alla fall säga att vi är oskyldiga. Host.
Elin såg att flera barn hade en sån där uppblåsbar hammare, och ville leta reda på var de fått dem i från. Så vi hamnade på barnkalaset. NEJMEN OJ. Vi vann varsin kexchoklad-duk!
Dennis var dum. Han hittade inte till stället där mamma skulle spela sin barnteater, så jag och Elin fick leta runt i halva stan. Sen visade det sig att han redan hade gått dit. Snällt!
Jaja. Sen åkte Elin hem. Då gick jag bort till scenen där Mackan skulle spela fyra timmar senare. Detektivbyrån spelade då! De är faktiskt helt underbara. Dessutom hade basisten (om jag minns rätt) en Broder Daniel-tröja!
Sen trängde jag mig fram och hamnade på andra raden. Jaja, det är ju bättre än längst bak. Tre och en halv timme senare kom mannen vi alla (eller de flesta, i alla fall) hade längtat efter ut på scen: Markus Krunegård.
Han inledde med Se På Mig Nu, Vad Tycker Du? och allt var så fint, jag var galnast av alla och skämdes av att höra min egen röst skrika ut orden. Min mobil hade lagt av precis innan så det blev inga kort. Stackars Hanna. Men det var jättefint, verkligen.
Speciellt när Markus frågade hur många som hade en finsk mamma och nästan alla räckte upp handen (inklusive jag, min mamma är skånsk). Självklart var det Hjälp han skulle spela då. Finfint.
På Samma Nätter Väntar Alla grät jag. Jag är en tönt. Stjärnfallet fick avsluta.
Idag ska jag träffa min Kiko, min jeansjacka, min Pansy. Puss.
Det var totally underbart.
Gick upp vid halv tio för att se den sista halvtimmen av Sommarlovsmorgon, och kom på att jag är kär i Nic Schröder. Efter det var det Arthur, ARTHUR! Som jag inte sett på hur länge som helst. Helt fantastiskt barnprogram.
Vid 12 åkte jag och Elin in till stan. Först letade vi i en halvtimme efter en randig herr-tröja på H&M. Vi hittade ingen, så det fick bli en tjejmodell. Den var i alla fall fin.
Vi hamnade på kungsportsplatsen där det var trevligt med någon läskig komiker. Vi gick efter ett tag.
Vi skickade vykort. Haha. Om ni får ett anonymt vykort med en gris på så kan jag i alla fall säga att vi är oskyldiga. Host.
Elin såg att flera barn hade en sån där uppblåsbar hammare, och ville leta reda på var de fått dem i från. Så vi hamnade på barnkalaset. NEJMEN OJ. Vi vann varsin kexchoklad-duk!
Dennis var dum. Han hittade inte till stället där mamma skulle spela sin barnteater, så jag och Elin fick leta runt i halva stan. Sen visade det sig att han redan hade gått dit. Snällt!
Jaja. Sen åkte Elin hem. Då gick jag bort till scenen där Mackan skulle spela fyra timmar senare. Detektivbyrån spelade då! De är faktiskt helt underbara. Dessutom hade basisten (om jag minns rätt) en Broder Daniel-tröja!
Sen trängde jag mig fram och hamnade på andra raden. Jaja, det är ju bättre än längst bak. Tre och en halv timme senare kom mannen vi alla (eller de flesta, i alla fall) hade längtat efter ut på scen: Markus Krunegård.
Han inledde med Se På Mig Nu, Vad Tycker Du? och allt var så fint, jag var galnast av alla och skämdes av att höra min egen röst skrika ut orden. Min mobil hade lagt av precis innan så det blev inga kort. Stackars Hanna. Men det var jättefint, verkligen.
Speciellt när Markus frågade hur många som hade en finsk mamma och nästan alla räckte upp handen (inklusive jag, min mamma är skånsk). Självklart var det Hjälp han skulle spela då. Finfint.
På Samma Nätter Väntar Alla grät jag. Jag är en tönt. Stjärnfallet fick avsluta.
Idag ska jag träffa min Kiko, min jeansjacka, min Pansy. Puss.
Jag kan inte hjälpa det.
Idag träffade jag två vänner som jag inte träffat på länge, och det var helt underbart. Vi tittade på Veronica Maggio tillsammans på Kulturkalaset. Har inte lyssnat så mycket på henne och så, men det var verkligen ingen besvikelse. Det var väldigt fint.
Så i morgon är det ju Markus Krunegård/Kyrkogård/Kukegård. Tänkte köa några timmar innan, hade varit kul att stå långt fram. Pinsamt nog blir det första Markus-konserten för mig. Menmen.
Sen på torsdag börjar WoW lite smått, min jeansjacka kommer och vi ska se Bob Hund och hämta ut festival-armbanden (Och tyvärr så måste jag visa mitt extremt fula pass då jag hade mittbena och elefantöron). På fredag är äntligen dagen jag väntat på så länge, då jag ska få se Glasvegas för första gången. Åh så underbart. På lördag är det Florence Valentin. Världens just nu bästa band. Hela jag är full av längtan. Jag tänker inte tänka på allt det där med att det är skola när Way Out West är över, för det får vi ta då.
Hela världen är så underbar när man är korkad tom och glad.
Så i morgon är det ju Markus Krunegård/Kyrkogård/Kukegård. Tänkte köa några timmar innan, hade varit kul att stå långt fram. Pinsamt nog blir det första Markus-konserten för mig. Menmen.
Sen på torsdag börjar WoW lite smått, min jeansjacka kommer och vi ska se Bob Hund och hämta ut festival-armbanden (Och tyvärr så måste jag visa mitt extremt fula pass då jag hade mittbena och elefantöron). På fredag är äntligen dagen jag väntat på så länge, då jag ska få se Glasvegas för första gången. Åh så underbart. På lördag är det Florence Valentin. Världens just nu bästa band. Hela jag är full av längtan. Jag tänker inte tänka på allt det där med att det är skola när Way Out West är över, för det får vi ta då.
Hela världen är så underbar när man är korkad tom och glad.
Saknad
Vad ska man säga?
Bilen brinner.
Jag har som sagt oerhört dåligt samvete för att jag aldrig gör någonting nu för tiden.
Jag funderar på att gå med i Ung Vänster eller något sådant... Ja.
Annars händer det inte så mycket här hemma. Jag och min bror Dennis tittar på film mest hela dagarna, vilket som i och för sig är ganska trevligt.
Tänkte också meddela att jag för tillfället är kär i fyra olika personer: 
Den första är Love Antell, och honom har jag varit förälskad i ett bra tag. Och ni som inte fattar varför får faktiskt tänka efter en gång till. 
Den andra är Shanti Roney. För att han alltid får så underbara roller. Synd bara att det alltid ska sluta med att han dör. 
Den tredje är Emil Jensen. Och ni som inte vet vem det är borde ta reda på det. Och ni som vet vem det är borde förstå mig. 
Den sista är James Allan. För att han pratar skotska och för att jag ska se honom på fredag. Och för er som inte vet så är han sångare i Glasvegas.
Det är en sån dag, min sista dag.
Idag var det exakt ett år sedan jag såg Broder Daniel. Då var jag sentimental och naiv och trodde aldrig att jag skulle överleva utan BD.
Så fel jag hade.
Åh detta ständiga dåliga samvete. Den senaste veckan har jag suttit inne vid datorn hela dagarna.
Den enda bortförklaring jag kan komma på är att jag har lyssnat in mig på artisterna som ska spela på Way Out West, och mitt samvete mår i alla fall lite bättre av den tanken.
Sen är det den här ångesten inför skolan. Det är inte direkt som förra året, då jag nästan längtade efter att få visa upp mitt nya jag. Har jag förändrats under detta sommarlovet?
Det tvivlar jag på.
Måste man förändras?
Snart är det i alla fall Way Out West. Där nånstans börjar livet.
Så fel jag hade.
Åh detta ständiga dåliga samvete. Den senaste veckan har jag suttit inne vid datorn hela dagarna.
Den enda bortförklaring jag kan komma på är att jag har lyssnat in mig på artisterna som ska spela på Way Out West, och mitt samvete mår i alla fall lite bättre av den tanken.
Sen är det den här ångesten inför skolan. Det är inte direkt som förra året, då jag nästan längtade efter att få visa upp mitt nya jag. Har jag förändrats under detta sommarlovet?
Det tvivlar jag på.
Måste man förändras?
Snart är det i alla fall Way Out West. Där nånstans börjar livet.
Livet börjar här.
Och så gör även min blogg.
Här kommer jag skriva ner mina tankar om musik, ost, choklad, pengar, politik, kärlek, ångest, och allt annat som hör livet till.
Här kommer jag skriva ner mina tankar om musik, ost, choklad, pengar, politik, kärlek, ångest, och allt annat som hör livet till.
